Tollaren är en jakthund, och precis som andra jakthundsraser, kan den testas och utvärderas på jaktprov. Tollare finns i de flesta länder i Europa, och i sex europeiska länder finns officiella stamboksförda tollingjaktprov. I andra länder kan tollarna ofta starta på andra former av jaktprov, eller så kan de startas i något av länderna med tollingprov.
Hur arrangeras tollingproven i de olika länderna? Vilka likheter och vilka skillnader finns mellan de olika proven?
När de första tollarna importerades till Europa i mitten av 80-talet fanns redan retrieverklubbar och retrieverjaktprov i dessa länder – och i de flesta länder blev tollarna och rasklubbarna inkluderade i de befintliga retrieverorganisationerna. Det fanns dock en del skillnader mellan de olika ländernas jaktprov för retriever, och också skillnader mellan ländernas jaktliga lagstiftning. Några av dessa skillnader gäller även idag för våra tollingprov.
En grundläggande princip är att en jakthundsras ska utvärderas och prövas på ett jaktprov, som återspeglar den jaktform och jaktliga tradition som rasen uppstått ur och används i. Ingen skulle väl få för sig att pröva taxar på ett spanielprov, eller att pröva labradorer på ett prov utformat för vildsvinshundar.
Tyvärr är det fortfarande många hundaktiva och ”experter”, som inte känner till eller inser att våra tollare kommer från en helt annan och unik jaktform och jaktlig tradition; än den som de engelska retrieverraserna kommer från.
I England användes retrievers först och främst på de stora godsens jakter där de arbetade bredvid andra hundar, där de skulle apportera vilt som fasaner, fälthöns och kaniner, där jakten ofta skedde på fält och hedmarker, och där hundarna enbart skulle arbeta efter skott.
På tollingjakten arbetar våra hundar både före och efter skotten (och har lockarbetet före skott inte fungerat, så blir det inte heller något arbete efter skott), de arbetade som ensam och enda hund tillsammans med en eller ett par jägare, de arbetade vid och i vatten, och viltet som de apporterade var änder och gäss.
Stamboksförda officiella tollingprov i Sverige började arrangeras 2007. Tollare hade kunnat starta på retrieverprov sedan 80-talet, men ofta utan större framgång. Med ett eget jaktprov, som byggde på rasens unika jaktform och jaktliga tradition, förändrade det hela. Den jaktliga utvecklingen inom vår ras tog fart och har varit tydlig och stark sedan dess. Tollaren som jakthundsras har stärkts. Mer än 400 tollare startas och utvärderas årligen på tollingprov i landet. Många fler tollare tränas inför jakt och jaktprov, allt fler tollare används i praktisk jakt, och allt fler jägare väljer att arbeta med tollare.
De svenska tollingproven döms numera nästan helt av egna domare, som själva tränar, startar och jagar med sina tollare. Det finns för närvarande sju aktiva egna domare.
Jaktprovsregler och championatsregler fastställs av SKK, Svenska Kennelklubben, och de är efter fastställandet låsta under en femårs-period. Förslag till revideringar och ändringar av regelverket tas fram av SSRKs Tollingjaktkommitté i samverkan med Tollarklubben. Regelverket reviderades första gången 2012 och här togs då de stora stegen att införa en elitklass och ett tollingjaktchampionat, som inkluderade ett praktiskt tollingprov. I revideringarna 2017 och 2022, gjordes endast mindre förändringar, och reglerna för de svenska tollingproven har därför varit i stort sett de samma sedan 2012. Alla hundar i alla klasser prövas på kallvilt (änder och i elitklass även gäss).
För deltagare, funktionärer och domare finns även ett dokument, Anvisningar för tollingjaktprov, som utförligare beskriver proven och kompletterar regelverket. Anvisningarna kan revideras av SSRK en gång per år, under vintern mellan provsäsongerna. Förslag till ändringar av anvisningar tas fram av SSRKs Tollingjaktkommitté.
Mer information om de svenska tollingproven och tolling i Sverige finns här.
De första tollarna som importerades till Europa kom till Danmark. Danmark var också det första landet, som fick stamboksförda officiella tollingprov 2006, men de första proven arrangerades inte förrän 2007 och efter de första proven i Sverige.
De danska proven var under de första åren betydligt mera varierade än de svenska. Det fanns redan från start en Vinnarklass/Elitklass och ett tollingjaktchampionat, hundarna startade i par eller mer i Vinnarklass (och arbetade samtidigt i sök-momentet och ibland också bakom tollingnätet), det kunde förekomma alla de vilt som användes på ”vanliga” retrieverprov, och proven var öppna för andra retrieverraser (även om det bara var tre andra retrievers som startade och utan större framgång).
Numera är de danska tollingproven i upplägg och viltslag i stort sett de samma som tollingproven i grannländerna. En skillnad är att hunden innan sin första start i Nybörjarklass behöver ha klarat ett kvalificerande test (ett tollerbrugsprøve). En annan skillnad är att det krävs två stycken 1:a priser i Nkl för att kunna starta i Öppenklass. Det finns inte heller något praktiskt tollingprov, som måste klaras innan hunden kan nå det danska tollingchampionatet.
Det finns två stycken former av jaktprov för tollare – Tollerjagtprøve med kallvilt, och Tollerworkingtest med dummys. Meriter från ett jagtprøve berättigar till start i högre klass på ett workingtest, men inte tvärtom. Proven arrangeras av Tollerklubben, som står direkt under Dansk Kennel Klub.
Danmark har under de senaste åren fått sina första egna domare och engagerade retrieverdomare, som valt att arbeta med tollare.
Mer information om de danska tollingproven och tolling i Danmark finns här.
Genom åren har många tyska tollare startat på tollingprov i Sverige, och tre av dem har gått hela vägen till tollingjaktchampionatet. Det var därför ingen större överraskning att Tyskland 2016 skulle bli det tredje landet ut med officiella tollingprov. Proven arrangeras inom DRC, den tyska retrieverklubben.
De tyska proven utvärderar samma egenskaper som de svenska och danska proven, men använder sig av ett poängsystem för att avgöra prisnivån. Proven döms numera av tre stycken samarbetande domare, som alla kommer från de egna leden.
Vid starten arrangerades endast tollingprov i Brons-nivå (motsvarande Nybörjarklass). Från 2019 tillkom Silver-nivån (Öppenklass), medan den högsta nivån än så länge inte fastställts och introducerats. En utmaning för utvecklingen av tollingproven i Tyskland och för de engagerade förare som tränar sina tollare, är att den nationella lagstiftningen kräver att en förare, som vill starta sin hund i en högre klass som Silver-nivå – måste ha jägarexamen.
Mer information om de tyska tollingproven och tolling i Tyskland finns här.
Tollingprov blev en officiell stamboksförd provverksamhet i Norge 2018. Regelverket är i stort sett identiskt med de svenska reglerna. En stor skillnad är att man redan från starten använde dummys för prövningen i nybörjarklass (BK), och att hundarna innan sin första start i BK skulle ha genomfört ett godkänt anlagstest. Detta var upplägg som redan fanns på retrieverproven. En annan mera formell skillnad är att en representant från NKK, Norsk Kennel Klub, ska vara på plats, om ett jaktprov döms av utländska domare.
Tollarna som ras ingår i Norsk Retrieverklubb, NRK, som är organiserad i lokalavdelningar och rasråd. Det finns inga formella rasklubbar inom NRK.
2022 beslutade NRK att dummys skulle användas även i de högre klasserna, även om rasrådet för tollare arbetade för att få behålla kallvilt i AK (öppen klass) och EK (elitklass).
De norska proven kan endast dömmas av egna domare – retrieverdomare kan alltså inte döma tolling. Under de första åren dömdes därför de norska proven av svenska och danska domare. Det medförde tyvärr också att provverksamheten under Covid-pandemin, med hårda reserestriktioner, fick läggas på is.
Norge har numera två egna tollingdomare, utbildade i Sverige.
Mer information om de norska tollingproven och tolling i Norge här.
Efter närmare tio år med inofficiella prov togs 2020 steget till officiella stamboksförda tollingprov i Belgien och Nederländerna. Kennelklubbarna och retrieverklubbarna i de två länderna har ett nära samarbete, och när det gällde tollingproven var det ett stort engagemang från driftiga tollarvänner i Belgien som gav resultat.
Tollingproven i de två länderna följer samma regelverk, och detta bygger på de svenska reglerna. Proven döms av domare från de egna leden. Det finns två större skillnader.
Tollarna kan starta i fem olika klasser – junior, beginner, novice (som motsvarar öppen klass), samt open och veteran (som båda motsvarar elitklass, och där hundens ålder avgör vilken klass som starten ska ske i).
Den lagstiftning, som gäller för all hundverksamhet, innebär att kallvilt som änder eller gäss endast kan användas på jaktprov som arrangeras under jaktsäsongen för dessa vilt. Övriga tider på året arrangeras tollingproven därför på dummys.
En stor utmaning för dem, som arbetar jaktligt med tollare i Belgien och Nederländerna, är tillgången på mark. Det finns ont om platser där man kan träna eller arrangera prov, och det finns många andra verksamheter som vill använda samma platser.
Mer information om tollingproven i Belgien och Nederländerna finns här.
Det finns alltså en del skillnader mellan de officiella tollingproven i de sex aktuella länderna, men skillnaderna finns framförallt inom klassindelning och krav inför start. I varje land behöver man också som arrangör ta hänsyn till hur andra jaktprov arrangeras, organisationen inom landets kennelklubb, och de lagar som reglerar jakt och jaktprov.
Det är samma jaktliga kvaliteteter och egenskaper hos hundarna som bedöms i alla länder. Jaktproven bygger på utvärdering av hundens egenskaper till nytta för kommande avelsarbete. Och tollingproven har alla samma rötter – den unika lockjakten som vår ras är ensam om.
I flera andra länder arbetar engagerade tollarvänner för att kunna få igång officiella tollingjaktprov. Vi hoppas inom några år kunna se tollingprov som en stamboksförd verksamhet i Tjeckien, Schweiz, Polen och Finland.
Det är sällan en rak och enkel väg framåt, inte minst när olika kommittéer och självutnämnda experter “vet” allt om tolling och tollare, ofta utan att någonsin ha satt sin fot på ett tollingprov eller själva ha jagat med en tollare.
För vår ras, Nova Scotia Duck Tolling Retriever, och för den fortsatta utvecklingen av den som en arbetande hund och en jakthundsras, är egna unika tollingjaktprov, utformade efter den unika jakt och jakttradition som rasen stammar från, en absolut förutsättning.
Populationen av tollare i Europa är tätt sammanflätad, och samarbete mellan rasklubbar och uppfödare över landsgränserna ger en positiv utveckling för hela rasen. Många engagerade förare startar också med sina hundar även i andra länder. Och just det faktum att tollingproven i varje land är öppna för hundar och förare från andra länder är något som vi ska bevara och vara stolta över.