Training your toller – Tollingjakt

Träning med din tollare.

Din tollare är en unik hund. Den kommer från en unik ras av jakthundar, med rötterna i en speciell unik jaktform, och den är den enda ras som idag används i denna spännande jakt.

Det finns många andra raser av apporterande hundar och retrievers – men det finns bara en enda ras som kombinerar den ”vanliga” apporteringen av fallet vilt, på land eller på vatten, efter skottet … med ett unikt arbete före skottet, där änderna lockas närmare den gömde skytten och inom skotthåll.

Detta unika och speciella arbete kallas tolling.

Här följer två texter om tolling och tollingträning, inför jaktprovet och inför jakten.

1. Tollingträning – en introduktion

Du har en unik hund. Du har en unik jakthund med en helt egen unik jaktform. En jakt där hunden arbetar före skottet och kan locka in fåglar som ligger ute på vattnet inom skotthåll för jägaren. Du har en tollare, en Nova Scotia duck tolling retriever.

Lockarbetet, där hund och jägare tillsammans smyger ner till ett gömsle vid vattnet och sedan samarbetar för att locka in fåglarna kallar vi för tolling eller tollingarbetet.

Ett framgångsrikt och lyckat tollingarbete avslutas med att änderna är inom skotthåll och jägaren fäller en eller ett par änder.

Apporteringsarbetet efter skottet, när viltet ska hämtas in, är det samma som alla andra typer av apporterande hundar som retrievers och spaniels. På jakten kan det förekomma flera olika situationer, och på jaktprovet prövas därför en apportör i in tre olika delar eller moment:

– markeringar – när hunden markerar och sedan apporterar ett vilt (när hunden ser att en träffad fågel faller, var den faller, memorerar nedslagsplatsen och snabbt kan ta sig dit, och snabbt hämta in viltet till sin förare);

– söket – när hunden söker av ett anvisat område på vatten och land (när föraren vet att det finns en eller flera fåglar som fallit någonstans inom ett område, men varken hunden eller föraren såg nedslagen … hunden ska självständigt söka av hela området och använda sitt luktsinne finna och apportera alla vilt som finns i området);

– dirigeringar – när hunden ska dirigeras, styras, till en bestämd plats i terrängen eller ute på vattnet (när föraren vet var ett vilt fallit, men hunden inte såg när och var det föll … föraren ska med hand- och visselsignaler kunna styra hunden till rätt plats för att den sedan ska apportera detta vilt) …

… du kan lära dig allt om i olika böcker om apporterings- och retrieverarbete, på olika retrieverkurser, eller när du tränar tillsammans med hundkompisar med retrievers.

Här handlar det enbart om tollingen och arbetet före skottet.

Låt oss börja med att ta kål på ett par missuppfattningar.

# Tollingjaktprovet är inte ett enklare prov än retrieverjaktprovet. I tollingprovet ingår samma moment som i retrieverprovet – markeringarna, söket, dirigeringarna, vattenarbetet o.s.v. – och i dessa moment ska hundarna lösa uppgifterna med samma resultat på ett tollingprov som på ett retrieverprov. Utöver dessa moment tillkommer ju sedan själva tollingen!

# Tollingarbetet är inte medfött hos alla tollare (precis som ett bra retrieverarbete inte finns medfött hos alla våra retrievers, oavsett om de heter labrador, golden, flatcoated eller tollare).

Om en tollare, lab, golden eller flat är en bra jakthund och fungerar vid en jaktlig prövning, på jaktprovet, beror på en kombination av hundens medfödda egenskaper och en grundlig och systematisk träning steg för steg från valplådan och framåt. Att tro att en tollare, som inte tränats jaktligt, automatiskt börjar tolla vid första tillfället är lika dumt som att tro att en retriever, som bara fått gå rundor runt kvarteret, plötsligt fungerar fläckfritt på första jakten.

# Tolling är inte enkelt – det finns ibland en uppfattning att det bara handlar om att ”sitta bakom ett nät och kasta lite boll med din hund”. De flesta av de de som säger detta har aldrig själva provat på ett tollingarbete tillsammans med en hund.

Tollingen ställer stora krav på att du och din hand arbetar tillsammans, att din hund är lyhörd och vill arbeta för dig, och att din hund kan växla mellan aktivitet och passivitet.

Träning tar tid.

Att träna och arbeta med sin hund tar tid, och det behöver få ta sin tid.

Hundträning är en aktivitet för hela året – inte bara något som du gör med din hund under de milda sommardagarna och kvällarna, utan också något som ni gör tillsammans de regniga och blåsiga dagarna i november. Tränar ni bara på sommaren, så tappar ni halva den möjliga tiden att utvecklas och får dessutom ”börja om” varje vår.

Hundträning är en aktivitet, som ni kan göra varje dag – lägg in små moment av träning under de vanliga rastningsrundorna, träna moment hemma i köket eller i trädgården, lägg in fem-tio minuter varje dag, som ett komplement till träningspassen i skogen och vid vattnet.

Tack och lov så älskar de flesta tollare att arbeta tillsammans med sina förare. Tollare är arbetande hundar som mår bra av att träna, att lära sig, att lösa utmaningar, att utvecklas, att belönas, och att få känna sig duktiga och omtyckta.

Träningen med den unga hunden börjar med de små stegen – att bära en dummy eller en boll, att komma tillbaka, att lämna av, att hitta och använda nosen – uppgifter som bygger hundens förtroende. De här momenten och stegen kan ni träna gång efter gång, hemma och utomhus, på olika platser … och du kan alltid komma tillbaka till dessa steg och repetera dem, även när ni kommit längre fram i träningen.

Som en av de bästa hundtränarna jag mött uttryckte det: “90% av tiden ska du träna det som hunden redan kan.”

De små stegen är byggstenarna i de längre kedjorna av uppgifter som formar en jakthunds arbete. (Om vi tar enkelmarkeringen på vatten, när ett skott avlossas och en dummy kastas för hunden – ett moment som vi ofta tränar med en tollare. Det är en kedja av olika uppgifter, som hunden ska förstå och klara av – att vara redo för arbete > att vänta tyst och lugnt > att sitta kvar > att klara skottet > att vara uppmärksam och följa kastet > att vänta på ditt kommando > att hoppa i vattnet > att simma ut till nedslagsplatsen > att greppa dummyn > att simma tillbaka med dummyn > att komma upp ur vattnet med dummyn i munnen > att komma hela vägen tillbaka till dig med dummyn > att lämna dummyn i din hand …)

Det finns många olika steg och byggstenar att träna på, och att repetera, för att du och din hund tillsammans ska vara förberedda inför jaktprovet … och det är faktiskt så enkelt: Om det inte fungerar på träningen, då kommer det inte heller att fungera på provet.

De fyra stegen i tollingarbetet.

DEL 1 – Ner till gömslet, ansmygningen

Där står du på provet med din hund. Det har precis börjat, du har hälsat på domaren, och nere vid sjökanten finns ett uppspänt nät, gömslet. Du ska koppla loss hunden och ni ska nu tillsammans ta er ner till gömslet.

Tillsammans innebär att hunden ska vara antingen tätt intill dig eller bakom dig, och att ni ska ta er ner i ett tempo som du (eller domaren) bestämmer. Hunden får alltså inte gå före dig ner till gömslet eller till vattnet.

Ni ska tillsammans komma ner till gömslet, utan att hunden bestämmer sig för att hitta på något annat (som att gå till vattnet och börja dricka, eller ge sig ut för att simma, eller gå bort och hälsa på skytten och kastaren, eller ställa sig och stirra på skytten).

Varför är detta, smygandet ner till nätet, så viktigt? Provet och lockarbetet har ju inte ens börjat.

Svaret är enkelt om man tänker sig vad som skulle hända om en hund skulle göra detta på en riktig tollingjakt. Ligger det änder på vattnet och de ligger nära land så är risken stor att hunden skrämmer upp änderna eller att de simmar bortåt. Lyfter änderna är jakten förstörd, och simmar änderna utåt blir lockarbetet mycket svårare. Hunden visar redan här innan jakten egentligen börjat, att den inte är klar för att arbeta och samarbeta med föraren/jägaren.

TIPS:

Öva detta moment ofta. Du kan lägga in det vid olika tillfällen i träningen, eller börja varje träning med ansmygningar innan du övar, t ex tolling, markeringar eller sök.
Gör det enkelt för hunden att förstå vad ni ska göra. Gå inte bara ner till gömslet, som om du och din hund var ute på skogspromenad. Öva in ett kommando, som du alltid använder innan ni börjar. Arbeta med hjälp av ditt kroppsspråk – smyg lite lätt framåtböjd, gå ner på knä en eller två gånger, ta ett steg tillbaka, byt riktning … och uppmuntra din hund att följa med och vara på tå. Utnyttja terrängen och ta inte den raka vägen ner, utan försök att hitta en väg där fåglar ute på vattnet ser så lite av er som möjligt.
Ansmygningen ska vara så tyst att det inte finns en risk att det skulle höras av de tänkta änderna ute på vattnet. Det betyder inte att du måste vara helt tyst. Arbeta med ”tysta” kommandon och stötta din hund med ”små” ord och signaler.
Du behöver inte ha ett konstgjort gömsle, som ett nät eller en skärm, för att öva detta moment. Träna med naturliga gömslen – en buske, ett alesnår i vattenbrynet, en större sten i vattenbrynet – precis som det ofta kan bli aktuellt vid en riktig jakt där man har ett antal stränder och vattenpartier att söka av.
Träna på många olika platser, inte bara vid vatten. Du kan träna ansmygningar hemma i trädgården, i parken, eller som ett inslag i promenaden.
När ni tillsammans är säkra på ansmygningarna, glöm inte att öva provsituationen tillsammans med träningskompisarna – så att ni kan turas om att öva momentet samtidigt som de andra agerar som domare, skytt och kastare.

DEL 2 – Bakom gömslet, passiviteten

Då har du och din hund tillsammans smygit ner till gömslet. På provet är det nästan alltid ett uppställt kamouflagenät, med plats på båda sidor för att göra tollingarbetet.

När ni är på plats bakom nätet, hitta en bra position på knä, på huk eller sittande på marken med plats för hunden mellan dig och nätet. Vänta lugnt, tills domaren säger till dig att börja tollingarbetet tillsammans med din hund. Domaren styr dig sedan genom tollingarbetet – t ex ”Tre åt höger och tre åt vänster”, ”Gör sex tollingar. Du väljer själv hur du arbetar åt olika håll.” eller ”Bra. Då pausar vi och väntar.”

Hunden ska stanna kvar bakom gömslet, förutom när du kastar iväg ditt tollingföremål. När ni ska vänta, ska den vara tyst och lugn. Den kan sitta, den kan ligga, den kan stå – så länge som den är kvar bakom nätet.

Du ska kunna ha kontakt med domaren eller spana av terrängen och kunna släppa ögonkontakten med din hund, utan att den bestämmer sig för att lämna gömslet eller blir otålig.

Vid en riktig tollingjakt är det jägaren själv, som bestämmer tempot och avgör om hunden ska arbeta eller om man ska avvakta och se om änderna kommer närmare. Jägaren spanar försiktigt vid nätkanten eller gömslets kant för att se hur fåglarna rör sig, medan hunden är gömd.

Tollingarbetet bygger på aktivitet (när hunden syns för änderna) och passivitet (när hunden är dold för dem), och att kunna växla mellan de två delarna om och om igen. När hunden är aktiv och springer, hoppar och leker med tollingföremålet som jägaren, som sitter bakom gömslet, kastar ut … fångar hunden ändernas uppmärksamhet och intresse. När hunden är passov och “försvinner” bakom gömslet, blir änderna nyfikna och simmer närmare. Och om änderna stannar upp, börjar jägaren om och hunden får börja tolla igen. I en jakt kan hunden klara detta arbete, som växlar mellan det aktiva och passiva, i mer än tio minuter. Passiviteten och väntan bakom gömslet behöver fungera, både när ansmygningen precis är gjord och senare när hunden är uppe i varv eller börjar tröttna.

TIPS:

Öva på lugnet och passivitet i gömslet. Börja med en kortare paus, som sedan kan bli allt längre eller bli flera kortare pauser. Använd klockan eller räkna i huvudet.
Vänj hunden vid att sitta still i gömslet, även om du tittar åt andra håll eller sysslar med annat.
Bakom gömslet ska din hund och du vara så tysta att det inte finns en risk att det skulle höras av de tänkta änderna ute på vattnet. Det betyder inte att du måste vara helt tyst. Om det behövs – arbeta med ”tysta” kommandon och stötta din hund med ”små” ord och handsignaler.

DEL 3 – Tollingen vid gömslet, aktiviteten

Det låter så enkelt – du kastar tollingföremålet (bollen, leksaken, pinnen, den lilla dummyn) och hunden spinger ut och hämtar det. Gång på gång, fram och tillbaka, i ett bra tempo och med lekfullt skuttande rörelser. Och ändå är det så mycket som kan gå snett på provet …

Hunden springer iväg efter tollingföremålet, men struntar sen i det (och börjar göra annat som att leta spännande dofter, dricka vatten, gå bort till skytten eller kastaren).

Hunden tar tollingföremålet, men kommer inte tillbaka med det.

Hunden är för snabb ut och tollingföremålet hamnar bakom huden.

Hunden hittar inte tollingföremålet, som hamnade i ett snår, fastnade i en gren eller studsade ut i vattnet.

Tollingföremålet träffar något i terrängen, studsar åt sidan och hunden tappar bort det.

Många olika situationer kan uppstå i tollingen, och om de händer när ni tränar kan du och din hund lösa dem och få erfarenhet.

Det finns nästan lika många sätt att arbeta på, som det finns tollare.

Några skuttar iväg som kaniner, några rusar iväg så det nästan blir fåror i marken, några gör lekfulla rävsprång in mot föremålet, några lufsar iväg i maklig fart, några rusar snabbt tillbaka in i gömslet, några tar en liten extra sväng innan de kommer tillbaka, några släpar benen efter sig, några går framför gömslet och kommer tillbaka från andra hållet, några jonglerar med tollingföremålet i munnen, några spottar ut det så fort de är inne i gömslet, några tuggar på föremålet, några håller det kvar till de får ett kommando …

Det finns med andra ord gott om möjlighet för domarna att bedöma olika sätt att tolla på, och för hunden att visa efterfrågade egenskaper som fart, fokus, lekfullhet, samarbete och uthållighet.

Hunden ska kunna arbeta sjävständigt och tolla på egen hand.

Du ska inte behöva använda kommandon för att hunden ska starta, ta upp eller komma tillbaka med tollingföremålet. Du ska inte behöva ha ögonen på din hund under varje bit av arbetet. (Vid en tollingjakt behöver ju jägaren ha full koncentration på vad som händer ute på vattnet och hur änderna reagerar och rör sig. Kan jägaren utan att titta åt sidan, kasta iväg föremålet och vara säker på att hunden sitter där igen i gömslet med föremålet efter 15-20 sekunder, så kan hen ha fullt fokus på vattnet.)

Tolling är inte ”korta apporteringar vid vattnet”. Hunden får starta varje arbete utan kommando, den får springa ut innan du kastar, och den får greppa om, tugga på eller leka med tollingföremålet.

Tolling är ett tyst arbete. Behöver du ge ett kommando, stötta din hund, eller få kontakt, måste det vara så lågt att det inte skulle ha kunnat höras av de tänkta änderna.

Hunden ska ha fokus på tollingen och på samarbetet tillsammans med dig bakom gömslet. Att den snabbt stannar upp och kollar av omgivningen en eller två gånger stör inte arbetet, men om det händer varje gång eller om hunden tappar intresse behöver du arbeta för att ”få tillbaka” din hund.

Tollingen ska ske med fart och gärna också lekfull. Jag är övertygad om att den röda hunden, som rör sig snabbt, skuttar, hoppar och ”leker” i tollingen, måste vara lättare att upptäcka och bli intressant för änderna … än den långsamma och lunkande hunden.

Uppmuntra hundens lekfullhet. Var positiv när hunden visar sin lekfullhet. Vill du få in mera lek i arbetet – sitt inte helt stilla bakom nätet, utan spela med och gör lek-inviter. Variera dina kast av tollingföremålet – kasta högt eller längs marken, finta ett kast, finta och låtsas kasta åt ena hållet och byt riktning … Var lekfull istället för förutsägbar och ”tråkig”.

TIPS:

Ha alltid med dig två eller flera tollingföremål när ni smyger till gömslet. Detta gäller inte minst på provet. Skulle det första tollingföremålet fastna i ett snår eller tappas bort av hunden, så har du ett andra eller ett tredje föremål att arbeta med.
Ta med dig olika tollingföremål till gömslet – när ni har tränat tolling ett tag med olika föremål, så har du en känsla för vilka föremål som är din hunds favoriter, och vilka som är mera ”vanliga” – ta med dig både de ”vanliga” och favoriterna. Växla mellan dem. Om hunden går upp i varv och börjar tappa fokus, byt från favoriten; om hunden behöver mera fart eller tempo, byt tillbaka till favoriten.
Testa om tollingföremålet, bollen eller leksaken, flyter. Skulle den hamna i vattnet och sjunka, så kan det vara svårt att få hunden att släppa det och börja arbeta med nästa föremål. Var försiktig med bollar, som är väldigt studsiga. Risken ökar att bollen studsar i hela nya riktningar och hunden tappar bort den.
Använd inte samma typ av dummy, som du använder i annan träning. Använd föremål som du bara kör tolling med. Gör det enkelt för hunden att förstå vad den ska göra.
Läs av terrängen runt om nätet, när ni kommer fram efter ansmygningen, innan ni börjar själva tollingen. Finns det stenar som dina tollingföremål kan studsa snett på? Rötter som kan störa hunden? Hålor? Låga grenar? Grästuvor eller små buskage? Kasta föremålet där det är enkelt för hunden att arbeta om du vill få upp farten. Kasta föremålet in i tätare vegetation, om du vill få ner hastigheten.
På provet ber domaren dig att göra ett visst antal tollingarbeten, men du behöver inte nödvändigtvis göra detta klapp-klapp-klapp. Med min första hund valde jag att ge den ett tyst ”Sitt”-kommando när vi kom ner till gömslet och att använda samma kommando efter varje tollingarbete han gjorde. Vill du, så gör små luckor på 3-5 sekunder mellan varje arbete.
Lägg tollingföremålet på marken i gömslet, speciellt om ni ska vänta en stund. Då vet hunden att det är paus. Har du en hund som har hög energi och sitter med tollingföremålet i handen och rör din arm, så finns alltid risken att hunden tror att du precis kastade det och rusar iväg … när ni skulle vänta.

DEL 4 – Avslutningen, skottet.

Ett framgångsrikt lockarbete på en riktig tollingjakt ger resultatet att änder finns tillräckligt nära jägaren eller jägarna. När jägaren och hunden är redo för skott, tar de sig snabbt ut ur gömslet, änderna blir överraskade och lyfter, och jägaren fäller förhoppningsvis en and eller två. Hunden ska markera var fåglarna faller och sedan apportera dem på samma sätt som andra apportörer.

Den ska alltså kunna växla över lekfullheten i tollingen, och göra ett kontrollerat och korrekt apporteringsarbete där viltet snabbt hämtas in och lämnas av till jägaren.

På tollingprovet avslutas tollingarbetet vid nätet, vid vattnet, av en enkelmarkering eller en dubbelmarkering. Hunden ska även på provet växla från det busigt lekfulla och fria arbetet i tollingen, till att genomföra vattenapporteringarna på ett samlat och korrekt sätt.

På provet är det domaren, som säger till dig att du och din hund ska göra er beredda för skottet, som snart ska komma. I nybörjarklass har det ofta varit så att föraren och hunden får lämna gömslet och stå bredvid det innan skottet skjuts och apporten, anden, kastas.

Hunden ska sitta eller stanna kvar, ha bra stadga, och vara tyst och fast när skottet kommer. Den ska markera och memorera var någonstans som anden faller. Den ska invänta ditt kommando och sedan snabbt ta sig i vattnet och med god fart hämta in och lämna av fågeln till dig.

I de högre klasserna (öppen och elit) är det dubbel- eller trippelmarkeringar, med föraren kvar bakom nätet och där hunden ska kunna sättas upp vid sidan av nätet.

Det blir allt vanligare att det görs på samma sätt i nybörjarklass. Föraren är kvar bakom nätet, hunden på plats vid sidan av nätet, och så en enkelmarkering på vatten.

Du och din hund behöver så klart också träna på dessa moment – att gå från tollingarbetet vid nätet till vattenarbetet och markeringar … och att träna på markeringar, där hunden sitter vid sidan av nätet eller gömslet och du bakom det. Träna både på att sätta hunden på höger sida och vänster sida.

–

I en tollingjakt kan omställningen komma direkt och helt oförberett – jägaren ser fåglarna lyfta och då måste hen agera direkt, komma ut och avlossa skottet, oavsett om hunden var inne i gömslet eller precis var på väg ut eller in i ett tollingarbete. Hunden kan alltså i vissa lägen vara tvungen att försöka markera var fågeln faller, trots att den var mitt i ett annat arbete eller inte såg fåglarna innan skottet gick av. Jägaren kan ju knappast vänta till hunden kommit in med tollingföremålet, lämnat det och blivit klar … då kan änderna redan vara långt bort.

I elitklassen på de svenska tollingproven kan skott och kast komma mitt i tollingarbetet, för att efterlikna de situationer och utmaningar som kan finnas i jakten. I denna klass är det dessutom en dubbelmarkering eller till och med en trippelmarkering som avslutar tollingarbetet.

Olika hundar reagerar olika. Några kan vara så inne i tollingen att de inte ens stannar upp och tittar efter den första markeringen. Några släpper allt och drar iväg efter den första markeringen. Några kommer in med tollingföremålet och markerar sedan det andra eller tredje kastet. Det finns också förare som fortsätter tollingen, eftersom domaren sagt att ett antal tollingar skulle göras.

Det bästa sättet att lösa situationen borde vara att hunden stannar upp när första skottet kommer, markerar var första viltet faller, markerar det andra och kanske tredje vilter och sedan tyst avvaktar ett OK från föraren.

Redo för start.

När alla momenten börjar fungera i träningen – både i tollingarbetet och i de uppgifter som finns efter första skottet – markeringar på vatten och på land, och det fria söket) – då är du och din hund redo för den första starten på ett tollingprov.

Tollingprov är inte tävlingar.

Proven är en utvärdering av hundens egenskaper till stöd för avelsarbetet inom vår ras. Resultatet från ett enskilt prov visar var hunden står just vid det tillfället och hur långt föraren och hunden kommit i sin träning och utveckling. Ett enstaka resultat säger ofta lite om hundens potential – och det är många blivande tollingjaktschampions som gjort flera starter, som slutat med en 0:a eller ett Not sufficient.

Det är få startande, som inte är nervösa inför den första starten på ett jaktprov – och många är fortfarande nervösa när de startar på sitt 20:e prov med sin tredje hund.

Jag själv är fortfarande spänd och smånervös inför varje start och då har jag ändå startat på tollingprov i mer än tjugo år – men jag brukar tänka på en intervju, som jag hörde med en dressyrhoppare som tävlat på OS och VM vid flera tillfällen, där han berättade: “Jag är fortfarande nervös inför varje start, men det är bra, för det visar hur viktigt det är för mig och hur mycket jag vill visa det hårda arbete som jag och min häst lagt ner på detta.”

När vi blir nervösa händer ofta ett par saker. Din röst låter förmodligen inte likadan, som när ni tränar – du märker ingen skillnad, men var säker på att din hund uppfattar det. Ditt kroppsspråk kan ändras och du rör dig förmodligen på ett annat sätt – även detta märker din hund. Och börjar det krångla under provet är det lätt att tappa fokus, och att börja blanda ihop kommandon eller försöka hitta på nya.

När det gäller nervositeten och anspänningen finns det egentligen bara två sanningar att utgå från:

Övning ger färdighet. Det lönar sig att träna på provsituationen. Gör träningsprov tillsammans med kompisarna, där ni turas om att starta och kör igenom hela provet från att du hälsar på ”domaren” och börjar ansmygningen, och ända fram till sista markeringen. Försök att få med nya ansikten och människor som hunden inte känner igen. För varje träningstillfälle blir hunden säkrare på de olika situationerna och vi som förare blir förhoppningsvis säkrare och lugnare steg för steg.
Domaren på ett jaktprov eller en jaktlig prövning vill också se hundens kvaliteter, och väga det mot de moment som kanske brister just för dagen. En erfaren domare beskrev det en gång med orden: ”En idiot kan hitta fel på en hunds arbete. Domaren ska hitta hundens förtjänster, och sedan väga dem mot det som brister eller behöver bli bättre.”

Där har vi det hela.

Lycka till med träningen och så ses vi på tollingjaktprovet.

2. Den perfekta tollingen?

Tollingjakten där hunden tillsammans med jägaren lockar änderna närmare in till stranden och inom skotthåll, är en alldeles speciell och unik jakt och upplevelse. Med din tollare kan du där uppleva den nästan magiska upplevelsen när änderna svarar på lockarbetet och när de kommer närmare och närmare …

Men, hur är tollingen som får jakten att fungera, som ger resultat på det praktiska tollingprovet, och som jag som domare vill se från så många hundar som möjligt på de vanliga jaktproven?

Det finns två sanningar som vi kan börja ifrån.

Den ena är att ingen av oss kan veta någonting om hur en and tänker och varför de reagerar på det sättet som de gör. Jag har genom åren fått höra många olika förslag till förklaringar, och oftast är det att rävar jagar på liknande sätt och att änderna simmar närmare för att hålla koll på räven, t.ex. om det finns de som ligger på ägg eller som har ungar.

Men, det förklarar inte varför änderna simmar närmare på hösten, när de inte har ungar. Eller varför de helt enkelt inte ligger där kvar ute på vattnet, i trygghet.

Det skulle i och för sig kunna förklara varför en röd och vit tollare kan locka sig änderna, medan en svart labrador som gör samma arbete sällan får någon reaktion från fåglarna.

Avgörande är ändå att det inte tycks finnas någon forskning eller någon dokumentation, som bevisar att rävar verkligen skulle jaga så här. Ingen har, vad jag känner till, filmat rävar som jagar på samma sätt som våra tollare.

Min uppfattning är att människor för hundratals år sedan såg att röda och vita hundar i olika situationer fick änder att simma närmare, och att man helt enkelt ville hitta en förklaring till fåglarnas beteende.

Den andra sanningen är att tollingen inte fungerar varje gång.

Det är flera förhållanden som behöver vara de rätta – det behöver t.ex. vara ett lagom avstånd mellan änderna och stranden när hunden och jägaren smyger ner och börjar tollingen. Vinden och vindriktningen kan påverka änderna och avgöra om de kan lockas närmare, och det behöver vara ett lagom antal änder som ligger ute på vattnet (en ensam and eller några stycken änder är mycket svårare att locka, än en grupp på kanske tio eller tjugo fåglar).

Och framförallt behöver hunden vara tränad för att göra ett tollingarbete som gör änderna intresserade och lockar dem in mot stranden och gömslet.

Ska hunden på en tollingjakt lyckas locka in en flock levande änder inom skotthåll, så behöver tollingarbetet vara tyst (ett ljud från jägaren eller hunden kan få änderna att lyfta),

det behöver vara fokuserat (så att hunden fortsätter att arbeta och locka, oavsett om flocken av änder snattrar och kvackar eller är oroliga och luftar vingarna),

det behöver vara självständigt (så att hunden gör sitt arbete på egen hand, utan att jägaren hela tiden behöver ha koll på sin hund och istället kan fokusera på änderna),

det behöver vara energifullt (hunden kan på jakten behöva ha uthålligheten för att arbeta kanske upp emot 15 minuter för att locka in änderna, där den växlar mellan att tolla längs vattnet och att lugnt och tyst vänta bakom nätet),

och det behöver vara snabbt och gärna lekfullt (de snabba och oväntade rörelserna är lättare att uppfatta för viltet, medan de långsamma och monotona rörelserna kanske inte ens uppfattas av änderna).

Tyst, fokuserat, självständigt, energifullt, snabbt och lekfullt …

De egenskaper och det arbete som behövs för en lyckad tollingjakt där änderna lockas in, är samma egenskaper som jag som domare vill se hos din hund på jaktprovet.

Det ska vara tyst, helst helt utan ljud från hunden och från dig som förare. Om du behöver kommunicera eller styra din hund med rösten, gör det med så tyst som det går. Eller försök att styra din hund med handtecken eller med kroppsspråket. Om hunden inte riktigt vill komma tillbaka till dig vid nätet, gör en lekinvit med hela kroppen (precis som din hund gör när den vill få till lek med en annan hund) eller locka med en extra leksak eller boll … istället för att höja rösten eller ta till visselpipan. Det händer då och då att en startande på ett prov blir irriterad på sin hund och reflexmässigt, utan att tänka efter, tar till sin visselpipa. (Göm undan pipan, innan du börjar ansmygningen!). En jägare, som på jakten glömmer sig och tar till visselpipan har förmodligen inte så många änder kvar på vattnet efteråt.

Det ska vara fokuserat. Hunden ska ha sitt fokus på samarbetet med dig, på föremålet som den ska hämta, på själva tollingen; oavsett vad som händer runt om. På jakten behöver hunden fortsätta att gång på gång hämta tollingföremålet, eller att kunna ligga tyst och lugnt bakom nätet, oavsett vad änderna gör. På provet behöver hunden ha sitt fokus på själva tollingarbetet, och inte på allt annat som finnas runt omkring (som domaren eller skytten eller kastaren eller publiken) eller på dofter i terrängen. En hund som någon gång emellanåt stannar upp och snabbt scannar av omgivningen, och sedan fortsätter arbeta, behåller ju fokuset på tollingen – medan hunden som stannar upp varje gång, låser på saker i omgivningen, eller avbryter arbetet för att lukta på fläckar eller göra sina behov, har inte det fokus som jag vill se på provet.

Det ska vara självständigt. Hunden ska helst göra så mycket som möjligt av tollingarbetet på egen hand, utan att du behöver styra och påminna den om vad den ska göra. Det optimala för jägaren är om hen kan ha blicken ut mot änderna och vattnet, kan kasta iväg tollingföremålet utan att titta, hålla ute handen, och så lägger hunden tollingföremålet där igen efter några sekunder. Som förare och startande på tollingprov behöver du givetvis träna tolling i olika situationer och på olika platser – och sträva efter att tollingen när ni tränar blir självständig och säker. training.

Det ska vara energifullt, och hunden ska ha uthålligheten för ett längre arbete. Om vi skulle ha lika långa tollingarbeten på ett prov, som det ibland kan bli på en jakt … skulle det bli betydligt längre prov för varje hund och färre hundar som skulle kunna starta på provet. Tollingarbeten blir visserligen längre i de högre klasserna. I Nybörjarklass är det runt 10 tollingar och en kortare passivitet, medan det i Elitklass bör det vara 25 tollingar och två eller tre passiviteter på upp emot en minut vardera – oavsett om det är Nkl eller Ekl, är det som jag som domare vill se att hunden behåller samma fart, fokus och stil genom hela tollingarbetet.

Det ska vara snabbt och gärna också lekfullt. De snabba rörelserna är enklare att se och väcker ändernas intresse snabbare, och hunden som skuttar och leker är ännu mera intressant på jakten. Många tollare har kvickheten och farten, medan lekfullheten kanske inte är lika tydlig i tollingen. Här har du som förare stor betydelse – prova i träningen olika tollingföremål eller bollar för att se vilken eller vilka som din hund tycker är roligast, variera dina kast när du sitter bakom nätet, eller finta kast utan att släppa bollen eller åt olika håll.

Tollingarbetet gör ni tillsammans, du och din hund. Tollingen är det som gör din tollare och vår ras unik bland alla andra apporterande hundraser. Och det är därför som tollingen är avgörande i våra egna jaktprov för helhetsintrycket och för den prisnivå som du och din hund kan nå. Tollingen sätter ribban i prissättningen.

Och det är väl en lika stor anledning att arbeta med och träna tolling tillsammans med sin hund, som möjligheten att få uppleva magin när ni smygit fram, hunden tollar, och änderna kommer närmare och närmare …